Den onda halsen kände jag av redan vid onsdagslunchen. Jag tänkte inte så mycket på det men framåt eftermiddagen så lockade inte ens en kopp kaffe med arbetskamraterna.. Vartefter klockan gick desto sämre blev jag.. En väldigt taskig tajming då jag var ledig torsdag - fredag för att åka ner till Skanör och begrava svärfar. När väskorna var packade så gick jag och lade mig.. Feber termometern visade nästan på 39 grader.. Att få feber som vuxen är ju inget vidare. Över natten kurerade jag mig med sömn och ipren. Efter den natten kom inte feber tillbaka. Jag var tvungen att åka tidigt på torsdagen då jag skulle hämta upp min man på Landvetters flygplats. Jag hade redan uppmärksammat att det snöade ute och resan ner till Göteborg tog närmare 4 timmar på grund av sommardäcken.. Nu var det fortfarande ganska varmt ute så snön låg ju inte kvar som tur var. Väl framme så blev belöningen en varm choklad för halsen och en god lussebulle. Vi skulle plocka upp min mans äldsta dotter i Göteborg på fredagen så vi checkade in på Scandic och åt en god middag. Jag åt en ceasar sallad och min man en räkmacka. Jag väljer alltid ceasar sallad med räkor när vi bor på Scandic. Jag har sällan ätit en sådan god sallad som den på Scandic. Fredag morgonen styrde vi XC60´n mot Skanör för att förbereda oss inför begravningen. Hur väl kan man förbereda sig egentligen? Ceremonien var väldigt vacker med fin musik, mycket tårar och många kramar.. På minnesstunden vi var på efteråt avnjöt vi en middag som gick i svärfars smak. Vi hade bestämt för länge sedan att ha en åter träff med Grillmästarna 2014 - i Stockholm. Det var ju inte så himla bra tajming. Men ibland händer saker och ting som man inte kan styra över, döden till exempel. Som min man sa när han peppade mig att åka till Stockholm; "Man kan inte sluta att leva för att man ska gå på en begravning en dag" Nej så är det ju men det är också viktigt att hålla ihop och vara tillsammans vid svåra stunder. Min man skräddarsydde en resa för mig till Stockholm som gick via SAS och vidare Arlanda Express för att slutligen stå på Klarabergsviadukten klockan 13.15. Pastorn, Christofer hämtade mig och vi styrde mot Grillsheriffens place på Kungshatt. En kväll i goda vänners lag med mycket prat, mycket mat och gott dricka. För att dra ut lite extra på det hela så blev klockan kanske lite mycket... 03.15 var det dags att sluta de bruna. Vi saknade dock Robin, Johan och Dion... Eftermiddagen startade med Champagne och hamburgare i världsklass. Vi hade hur mycket som helst att prata om och det var så det såg ut till framåt 21 då det var dags att äta igen.. Nu stod Coeur de filet provencale på menyn och den blev helt sagolikt god. Jag avslutar kvällens blogg med lite härliga grillbilder från Kungshatt. På fyra dagar har jag upplevt mycket sorg men också mycket glädje. En fin kombination.