Jag tvekade inte att ringa 112
Två av mina manligakollegor räddade livet på en annan man i veckan. Jag passerade mitt kontor och sa något till en av kollegorna som satt vid matbordet och åt lunch. Han tittade på mig och var helt tom i blicken...han reste sig upp från sin stol och gick bortåt. Tanken slog mig då, "Vad konstig han är" Så jag gick runt hörnet för att se vad det var han gick till. Runt hörnet stod en annan kollega i färdigställning för heimlich manöver. En tredje kollega hade satt i halsen ordentligt..Efter ett par försök så växte frustrationen då matbiten vägrade att släppa sitt tag om luftvägarna.http://sv.wikipedia.org/wiki/Heimlichman%C3%B6vern En matbit modell större hade fastnat i halsen. Hans tanke när han tuggade initialt den något sega biten var att svälja den rackaren så han blev av med den. Det gick ju ingen vidare som ni förstår.
Efter ett par försök att få upp matbiten utan några framgångar så började läpparna bli blålila. Jag tog ett beslut att ringa ambulans, det fanns liksom ingen tvekan, här var tiden knapp.Kollegan som hade den tomma blicken innan agerade och tog över heimlich manövern. Han fick där kämpa på både fyra och fem gånger innan den där förbannade matbiten lossnade från halsen.
Ambulansen återkallades men stod på stand by läge, faktiskt så nära som utanför nattreceptionen på polishusets nattreception. Kollegan hämtade sig snabbt i alla fall till en början, ända till att chocken knackade på. Skakis och huvudvärk. Han fick återhämta sig och ta den tiden han behövde. Han kände själv att det där va jäkligt nära att försvinna från jordelivet.
Ambulansen återkallades men stod på stand by läge, faktiskt så nära som utanför nattreceptionen på polishusets nattreception. Kollegan hämtade sig snabbt i alla fall till en början, ända till att chocken knackade på. Skakis och huvudvärk. Han fick återhämta sig och ta den tiden han behövde. Han kände själv att det där va jäkligt nära att försvinna från jordelivet.
Chefen tog beslut om att köpa in tårta och fira vardagshjältarna dagen därpå. Tack!
Det smakade ju toppen men det smakade nog bäst för kollegan. "Livet är skört sa han då..nu gick ju allting bra men hade det inte gjort det så kanske ni hade suttit här och haft en minnesstund.."
Inte nog med det, två dagar senare så ville han tacka oss ännu en gång och tog oss till ett trevligt lunch ställe i Linköping. Vi tog en lång lunch och unnade oss verkligen den tiden att ta det lugnt och reflektera tillbaka på det som hänt. Det bästa är nog när det får ta den tiden som krävs, och sen när man är klar, gå vidare.
Det smakade ju toppen men det smakade nog bäst för kollegan. "Livet är skört sa han då..nu gick ju allting bra men hade det inte gjort det så kanske ni hade suttit här och haft en minnesstund.." Inte nog med det, två dagar senare så ville han tacka oss ännu en gång och tog oss till ett trevligt lunch ställe i Linköping. Vi tog en lång lunch och unnade oss verkligen den tiden att ta det lugnt och reflektera tillbaka på det som hänt. Det bästa är nog när det får ta den tiden som krävs, och sen när man är klar, gå vidare.
Idag fredag kom han förbi på sin lediga dag med ett fång tulpaner.Tre buketter till var och en..herregud vad vackert!! Tyvärr mötte jag honom inte så jag personligen kunde tacka utan möttes av en påse tulpaner på mitt kontor.
Vi var ganska överens då, jag och en av kollegorna som blev vardagshjälte under några dramatiska minutrar i början på veckan; att den händelsen tog troligtvis hårdare än vad vi någonsin kommer att kunna föreställa oss. Nu hoppas vi att han kan komma vidare med den något extrema erfarenheten. Imorgon är det Alla hjärtans dag, var rädda om varandra, tugga maten väl och fånga dagen!!
Vad bra gjort, klartänkt av er!
Livet är skört ja, men tur för er kollega att ni fanns där! Kram