Han var sjuk någon vecka men kom tillbaka. Sen kände han att han tappade en del ord i vardagen och blev fundersam. När han sen skulle skriva ett förhör han hållit blev det inte läsbart.. När han sen var hemma med frun tappade han orden i meningarna.. Då reagerade frun omedelbart med att ta sin man till sjukhuset... Då misstankar om stroke föll sig naturligt så blev det en total genomkörare av kroppen och av huvudet. I huvudet fann dom en tumör som var stor som ett päron. Stort päron eller litet päron? Alla päron är faan lika stora i det där läget. En annan kollega skapade en burk för insamling, "Tillsammans kan vi besegra cancern" Den står på vårt lunchbord och där kan man om man vill lägga ett bidrag som vi senare kommer sätta in på ett postgiro för fighten mot cancern. Igår opererades vår kollega. Operationen tog 6 timmar och den hade gått bra enligt en säker källa. Han hade lyft sin hand lite grann för att vinka lätt till sin familj. Då tumören satt och påverkade tal och skrift så var det största farhågan för honom hur det skulle bli efter operationen... Nu får han och hans familj ta en dag i taget, vägen tillbaka är lång, vi är glada att han lever. Nu slåss vi tillsammans för att han ska komma tillbaka till livet. Fuck Cancer