När jag var 11 började jag spela basket.. Det gick bra för mig så när jag fyllde 15 så gjorde jag division 1 debut med KFUM Linnköping. Jag var lagets bolltrollare och jag spelade pointguard. Styrde och ställde spelet efter hur vi hade tränat och kommit fram till på träningar och träningsmatcher.. Jag tillhörde "Första femman" 10 spelare tas i regel ut till en match, man är 5 åt gången på planen. Numera spelar man 4 quarters á 10 minuter innan matchen är slut.. Under 15 års tid spelade jag basket, var en lagspelare som fostrade mig och lärde mig väldigt mycket vad som krävs för att ett lag ska fungera.. Vi lever ju i stort sett med varandra så vi måste ju fungera liksom.. Basketen lade jag inte riktigt på hyllan förrän jag slet av korsbandet på äldre dar, då var jag 29..men redan 2 år tidigare hade jag börjat hoppa fallskärm. Av en händelse så testade jag ett tandemhopp sommaren 1992 och gillade verkligen gemenskapen och kompisandan som vibrerade i luften.

 

Våren 1993 tog jag en kurs och blev fast.. Det blev en livsstil, jag jobbade för att kunna hoppa fallskärm.. Jag bodde på hoppfältet, jag fick gå alla instruktörsutbildningar som fanns - för att dom tyckte att jag var rätt person, tillsammans med många andra.. Att vara kursledare och lära ut framförallt säkerheten och nå ut till dessa var en fröjd.. Inför varje hopp gjordes checkar på varandra, ingen gick upp i planet med en "självcheck" Vi satt i samma flyg och målet var varje gång - att landa safe. Att lämna ett fullt fungerande flygplan tillsammans med mellan 2-50 personer krävs inget annat än disciplin och säkerhetstänkande.. sen är det viktigt att vi har roligt också, men den dosen fick vi på köpet... Jag fungerade bra, bland hoppare, tillräckligt bra för att bli tillfrågad om en plats i svenska landslaget i 4-manna laget 4Pleasure.

Ett lag med bara tjejer. Jag skulle vara kamera tjej. 

Tyvärr var jag inte med så länge då min pappa plötsligt gick bort på en semesterresa nere i Spanien 2000. Helt plötsligt blev det andra prioriteringar. Familjen blev viktigast, mamma som nu stod ensam i Linköping och jag bodde i Stockholm.. Min bror bodde i Nyköping och syrran i Stockholm med familjer... Allt blev en enda röra..

Hur som helst så tog tjejerna VM brons i Spanien 2001, vilken prestation!! Jag kunde ha varit där men som sagt, familjen blev viktigare. Jag hoppas att jag har haft känslan att köra på när det har varit läge, och backat när det har varit läge..